Han får leva

ett tag till, den fina vita baggen. Han är nu med en flock och har det bra och sprider sina fina gener vidare.

Allt börjar om

September faller från träden. Baggarna rymmer från hagen. Jag springer med havrehinkar och skriker som en tok. Snart är det dags för slakt. Och sen börjar det om. I hagen går dräktiga tackor snart. Sen kommer nya söta lamm. Det är kul.

Går och funderar på hur utveckla produkter som kan golva marknaden om ett par år. Behöver inspiration! Ull och skinn...

Snickarbruden: Snickarbruden funderar...

Snickarbruden: Snickarbruden funderar...: "...varför det är så många tjejer som inte tror sig kunna snickra. Ofta är det mannen i huset som av tradition tar sig an det otroligt roliga..."

Är usel på att blogga. Jag hade nästan gett upp. Ger det en chans till. Den här fina baggen blir lammkotlett om två veckor. Han är superfin men det är svårt att sälja Roslagsfår just nu, efterfrågan verkar vara sådär. Men det blir ett vackert skinn. Krasst, realistiskt och lite känslosamt, förstås.

Dags för bagge möter tacka

Den dramatiska såpan fortsätter på gården: baggen får träffa sina tackor. Hur kommer urvalet att gå till? Vem kommer han att välja? Och vem kommer att välja honom? Dramat har precis börjat och skam den som inte följer hur det hela förlöper.

Med sänkt huvud och bastant kropp galopperar baggen hejdlöst omkring i hagen efter flocken. Det ser faktiskt dock inte ut som om någon av brudarna är det minsta lilla intresserad. Bara stressade.

Men det är väl den som spelar svåråtkomlig som får flest napp. Vi får väl se. Tillslut blir det väl hursomhelst några såna här sötingar.

Tupp i vin

Han som ringer: "Hej, jag ringer om annonsen. På tupparna"
Jag tänker: (Å äntligen nån som vill köpa! Äntligen får de nya hem de små liven.)
Jag säger: "Jag just det, ja va bra, de finns kvar. Har du själv Gotlandshöns och ska utöka eller?"
Han som ringer: "Nej jag har inga höns. Jag tänkte att det är bra att säga, men det är faktiskt så att vi tänkte.....äta upp dem. Det är lika bra att säga det direkt, en del vill inte sälja för det ändamålet. "
Jag tänker: (Nej inte mina goa killar som jag matar med handen och har räddat från diverse krissituationer som att bli uppäten av hunden, hackad av grannhönan och fastnat på konstiga ställen.)
Jag säger "Jaha, på så vis. Kan jag få återkomma om jag inte får de sålda?"
Han som ringer: "Ja det går väl bra. Ja, vi tycker inte att det är så bra att äta kronfågel, det är bättre att köpa riktiga och gotlandshöns ska vara väldigt goda."
Jag tänker (Ja, han har ju rätt, det är ju mer etiskt att äta lyckliga fåglar än olyckliga broilers...men mina grabbar???)
Jag säger: "Ja det har du ju rätt i. "
Jag tänker: (Det kanske är bättre att sälja till honom än att vi själva måste äta upp dem.)

Tur vi har annons i nästa Hanegället. Vill du köpa gotlandstupp? 4 månader gamla. Trevliga, goa, från genbanksbesättning med goda mödrar, naturruvade. Toppenkvalité med andra ord. Save them from the gryta!

"Får är idisslare och har fyra magar, precis som en ko. Men när fåret betar sliter hon inte upp gräset med tungan, som kon gör. Istället biter hon av gräset jämns med marken. Fåret har tunna, känsliga läppar till skillnad från kons tjocka mule." (Från Gårdens djur, dokument hämtat nånstans på internettet, googlade på fårens mage)


Svar på omröstningen är alltså: 4 magar har fåret. Jo, får är också idisslare, precis som kossan. Men biter av gräset. Kossan liksom sliter av det med tungan.


Jaha, och vad finner man för kontenta av detta resonemang?

Inte den blekaste. Att det är skillnad. Att vi är olika.